Vinskörd, det är väl sådan där trevlig aktivitet när man går runt med en sekatör och knipsar av en druvklase då och då… Under tiden småpratar man om druvor, vin och hur årets skörd blir.

Jag får erkänna att jag har varit ungefär så korkad. Men tre och en halv timmes arbete på Arilds vingård i nordvästra Skåne tog mig ur den villfarelsen en lördag för ett par veckor sedan.

Vi vinarbetare – så där en 60, 70 pers – träffas klockan 13 på gårdsplanen. Jonas Ivarsson, mannen i vinproducentfamiljen, kliver upp på en kärra och sätter igång med att förklara arbetet.

– Sekatörer ligger i den högen och en spann tar ni där, sa han och pekade på ett gäng hinkar.

Han förklarar hur vi ska klippa bort de röt-angripna druvorna på klasarna. Därefter är det bara att traska ut till fältet med solaris-druvor och sätta igång.

Just den här dagen är det ganska bråttom med skörden. Regn och fukt har gett en stor del av druvorna röta. En del har fått botrytis, ädelröta, som man kan göra söta viner av, som i Sauternes. Andra har bara fått vanlig ”bonn-röta” som inte är till glädje för någon. Men eftersom fältet ska ge ett vanligt, torrt vin är det bara bort med alla röt-angripna druvor.

Och det är här som promenad-i-parken-tanken får sin första törn. Det är ett jäkla meck att få bort minst 90 procent av de angripna druvorna. Sedan har någon jävel placerad alla druvklasarna ungefär 30 centimeter över marken. (Vad är det för fel på lagom ståhöjd?). Så det är till att böja-sträcka-ansa-klippa, böja-sträcka-ansa-klippa… I tre och en halv timme.

Nu ska det på en gång sägas att det bor ingen 25-årig maratonlöpare i min kropp. Det handlar om en 61-årig lekamen med smärtande artos-knän och värkande rygg…

Efter två timmar är det dags för baguette och vinbål. Och min kropp jublar. Men sedan skriker den högt när det är dags för nästa böja-sträcka-ansa-klippa-övning. Till slut kommer ett kraftigt regn och räddar mig; vi kan med gott samvete trava tillbaka till gården.

Det här är en ganska speciell form av arbete. Man får nämligen betala för att arbeta. (Min arbetsgivare skulle jubla om han visste). 500 spänn kostar det att vara med om en dag. Men man får massor tillbaka.

Efter lite vila för knän och rygg är det dags för del två av skördefesten som Arild kallar det: vinprovning och en en-timmes rundvandring i vinkällaren.

Jonas Ivarsson förklarar gårdens mikroklimat och hur de under vinifieringen klarar att nästan helt undvika svavel.

– Det handlar om att ha en sluten process där ingen luft kommer in, säger han.

Lika enkelt är det att få vinet klart. Gården tappar om vinet fyra gånger och kan på det sättet minimera kemikalieanvändningen.

Arild är en av Sveriges störst vingårdar med 20 hektar vinrankor. Storleken beror på bristen på granngårdar.

– Vi måste upp i skala eftersom vi måste ha all utrustning själva. I Europa kan man hyra maskiner eller dela dem med grannen, men vi är ensamma här och då måste vi köpa all utrustning själva.

På gården står också en monster-skörde-maskin, stor som ett berg i Danmark. Den är byggd för att kunna gränsla raderna med vinrankor. Man kan säga att mina knän numer har blivit varma anhängare av maskinell skörd…

På Arilds vingård gör de allt. Vitt vin såklart på den i Tyskland utvecklade druvan Solaris. Men också mousserande vin enligt metode traditionell där flaskorna vilar i källaren (se bilden längst ner). Men fatlagring ger ju tomma fat så därför gör man whiskey och druvsprit, så klart gör man rött vin vin på Pinot Noir-druvan och sedan något år gör man egen glögg och nubbe.

Som om inte det vore nog, så driver man en restaurang med plats för 100 gäster och ett bed & breakfast etablissemang med 23 rum.

Kvällen slutar med själva festen. Sillamacka och gårdens egen nubbe. Nötkött från gårdarna runt omkring och så Arilds röda vin såklart.

Många håller igång länge, men vi tar med oss en espresso och ett glas druvsprit till rummet där vi tittar på en deckare och vårdar våra artros-knän.

När jag rastar hunden halv ett på kvällen, så går Jonas Ivarsson runt och fixar till det sista. Släcker ljuset och så.

Lagom till frukost dagen efter kommer han igen, då har han redan jobbat ett tag. Jag kan inte låta bli utan frågar hur han orkar.

Han slår ut med händerna, som om han inte riktigt kan beskriva att detta är inget jobb för honom – det är ett liv.

– Men vaddå? Jag är ju himma.

Är du fortfarande sugen, kan du sajna upp dig för en skördefest på Arilds vingård. Jag lovar, du får mycket för pengarna.

Men vänta dig ingen promenad i parken.