Äntligen fredag! Dags att åka hem, fixa lite mat och lite helgstämning. Korka upp en flaska vin och sippa lite på ett första glas under tiden som man rör i grytorna på spisen.

Ja, så ungefär ser mina fredagar ut. Förra fredagen var inget undantag. Jag körde förbi Coop och kom ut med lite italiensk Salsiccia och det som behövs för en god tomatsås till pastan. (Körsbärstomater på burk är ett litet fynd – godare än färska tomater ungefär 11 månader om året i det här kalla landet).

Hemma öppnade jag en flaska Montepulciano d’Abruzzo 2018 (79 kronor, rött, ekologiskt), pratade med vinet och hustrun. Och tomatsåsen, den fick koka länge på spisen – ett enkelt sätt att få den god. Lite basilika åkte i på slutet för att höja kryddigheten.

Det blev en kombo som funkade. Sältan och kryddigheten i korven matchades fint av den runda tomatsåsen med lite sötma. Och vinet hängde med fint. Protesterade inte ens mot en lättare förrättstallrik med lite salami, tomater och lite oliver & inlagda kronärtskockor.

Montepulciano d’Abruzzo är en trevlig kompis på fredagskvällen. Lättsam och okomplicerad ungefär som en trevlig bekantskap på en fest. Du vet en sådan där som du plötsligt inser att du suttit och pratat med i 30 minuter utan att det känns som om tiden har gått.

Lukten – hos vinet, inte från någon du träffat på en fest – är stor och djup med mörka bär, lite örter och något som drar mot källarskrymslen. ”Det luktar som när man packar upp ananas direkt ur lådorna”, säger 21-åringen som jobbade på en Ica-butik innan han började plugga.

I munnen är det ett ungt vin med mjuka tanniner. Ett vin som liksom ropar ”Hallå, ge mig en trevlig pastarätt som jag kan umgås med”.

Kort sagt. Det är en bra kamrat på fredagskvällen så här när sol och sommar är förbi och rosévinsfönstret har stängt för säsongen.

Men – och det är inget oväsentligt men – tidigare årgångar har känts både piggare och mer italienskt körsbärsfriska.