Kan ett vin vara som ett språk? I så fall vet jag ett vin som skulle vara som en glad norsk. Lättsam och trevligt – och med den sjungande intonationen hos en gutt från Oslo. (Här pratar vi inte om de tunga dialekterna från Vestlandet, du vet skorrande r och ett svårmod som hos en örebroare).

Det vinet heter Pietro di Campo Barbera Silenzio 2018 (92 kronor, rött) och har letat sig in på Systemets hyllor från Piemonte i norra Italien.

Vinet görs – som framgår av namnet – på druvan Barbera. Men det är inget vin som håller tyst, trots namnet Silenzio.

Istället talar det direkt till den som sitter med glaset. Lukten har massor av frukt och en rejäl dos mörka körsbär. Lite pepprigt, så där som basilika kan vara, och en aning rökighet.

I munnen är det ett fruktigt vin med en ryggrad av fruktsyra och strävhet. Körsbärstonerna hänger med, och ger ett vin utan krusiduller. Lätt att tycka om, lätt att gilla.

Vi gillade det tillsammans med spaghetti med gorgonzolasås. Och här var vinet tillräckligt fräscht för att pigga upp den gräddiga såsen. Den strimlade basilikan hittade en kompis i vinets örtkryddighet.

Vi åt och trivdes. Testa gärna du också. Jag menar, en glad Fredrik Skavlan på flaska – kan det bli bättre fredagsunderhållning?