För en del år sedan skulle vi ha vegansk vecka hemma. Det var den då tonårige sonen som var pådrivande. ”Det är bra för dig pappa”, sade han och menade rondör och högt blodtryck.

”Visst”, sade jag tveksamt, men satte ihop en meny för en vecka.

Vi käkade vegansk mat i några dagar. Det funkade bra, men mitt huvud började bråka med mig. ”En biff kan väl inte vara så farligt? Eller lite god italiensk salamin. Eller en högrevsgryta. Och kyckling, när åt vi det senast?”.

Men jag höll ut – ända tills jag en kväll kom ner i köket och såg tonåringen äta äggröra.

”Sedan när är äggröra veganskt?” frågade jag lent.

”Uoopps”, sade sonen.

Som du anar är jag inte så förtjust i begränsande dieter, men julfasta utan kött fungerar hittills. Igår var jag på krogen och åt bouillabaisse. Klart gott, men restaurangen hade förvandlat soppan till en gryta med lite för mycket salt för min smak.

Någon dag här i veckan ska jag göra gnocchi med grönkålspesto – italiensk mat på svenska. Det är en lyckad kombo av Sverige och Italien. Potatispastan får sällskap av en pesto med lite mer vuxensmak. Det är grönkålens lätta bitterhet som stramar upp smaken en smula.

Helt rätt i juletider, när det kanske ligger en påse grönkål i kylen och väntar på tillagning.