Guiseppe Garibaldi var en italiensk nationalist, och en av de som enade landet i mitten av förrförra århundradet. Det har nog de flesta hört, men hans ursprung är inte lika känt.

Han föddes i Nice som då var en del av italienska Kungariket Sardinien. Levde ett osannolikt händelserikt liv som politiker, gerillakrigare i både Europa och Latinamerika, författare, redare… Bland annat var han deputerad (riksdagsledamot) i Piemontes parlament när Kungariket Sardinien bytte bort östra Provence – och hans hemstad Nice – för att få Frankrikes stöd i det italienska enandet.

Lite trist, kan man tycka. Här slåss han som fan för att få till nationalstaten Italien, och då byter premiärministern (di Cavour) bort hans hemstad.

Någon gång ska jag försöka skriva ett blogginlägg om Nice historia, för den berättar en del om de stora skillnader som finns mellan Provence och resten av Frankrike.

I Frankrike pratar man franska (såklart), i Provence pratar man – i alla fall förr – provençalska. Och i Nice pratar man den lokala dialekten nissart.

I resten av landet präglas politiken av franska revolutionen – som inte inträffade i det italienska Nice. Där fanns länge ett slags patron-klient-system, människor fick förmåner och förbättringar av de styrande borgmästarna – om de var lojala och levererade tillräckligt med röster i valen.

Det slutade naturligtvis med korruption en masse, och en borgmästare som flydde utomlands.

Men även maten skiljer sig åt. Det provençalska köket sitter rätt nära ihop med det italienska. Pizza är traditionell mat, men den kallas pissaladière, pesto har lite annan smak och kallas pistou. Foccaccia blir till fougasse när man passerat alptopparna vid Menton.

Och den goda italienska auberginegratängen melanzane al forno lagas med annan ost – och kanske en skvätt vin – och så kallas den aubergine à la provençale.

Lite annorlunda. Men lika god.

Det här behövs till 3 personer (huvudrätt) eller 6 personer (tillbehör):
500 g aubergine
salt & svartpeppar
olivolja

Tomatsåsen
1 stor gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
1 liten skvätt vitt vin
2 – 3 vitlöksklyftor
2 lagerblad
2 nävar färska örtkryddor (timjan, persilja…) eller 2 msk torkade örtkryddor (timjan, provençalska örter…)

3 dl riven lagrad ost (gruyère, cheddar, herrgård…)

Gör gärna så här:
Skär aubergine i bifftjocka skivor. Lägg på ett fat och salta. Ställ åt sidan.

Skala och hacka löken. Fräs den och tomatpuré i olja. Salta & peppra. Häll i krossade tomater och vatten + vin. Pressa i vitlöken och lägg i lagerbladen. Om du använder torkade örtkryddor kan du röra ner dem från början, annars hackar du de färska örterna och tillsätter dem på slutet. Låt tomatsåsen puttra en stund.

Sätt ugnen på 200 grader. Torka av aubergineskivorna med hushållspapper. Stek dem i olja på lite lägre än medelvärme. Tar kanske 10 minuter innan de är genomlagade. (Man kan också steka dem i ugnen, men det blir faktiskt inte lika gott).

Häll lite av tomatsåsen i en stor ugnsform. Lägg ner aubergineskivorna, och strö över lite av osten. Häll på resten av såsen och toppa med ost. Ugnsbaka till fin färg, tar ca 30 minuter.

Ät & njut. Kanske som en ensamrätt med couscous, ris eller andra matgryn. Eller varfrö inte med en risotto.

Eller så låter du auberginegratängen bli tillbehör till en stekt köttbit eller lite grillad fisk.

Skulle det nu vara lördagskväll, så får det väl bli ett glas vin också?