Fläskytterfilé (eller fläskfilé) blir till en festrätt med fyllning. Här har jag fyllt den med serranoskinka (godare än parmaskinka), mozzarella och soltorkad tomat. Det gjorde den saftig och faktiskt väldigt välsmakande.
Köttet bryns och brässeras sedan i vin och grönsaker. På köpet får man då också en god vinsås.
Den som har läst bloggen tidigare undrar säkert varför det är dags för ännu ett recept med fläskytterfilé. Förklaringen även denna gången är 14 år gammal och gillar att ha synpunkter på vad vi ska äta.
Några kompisar skulle komma över på mat, och vi drog lott om vilken mat som skulle serveras. 14-åringen vann. Och på hans lapp stod det… fläskytterfilé. Så det var bara att koppla på kreativiteten och hitta på en ny rätt. Och så här blev den.
Det här behövs till 4 personer:
ca 700 g fläskytterfilé eller fläskfilé
½ mozzarellaost, skivad (eller ta annan ost t ex parmesan som inte smälter ut så mycket)
1,5 – 2 msk strimlad soltorkad tomat
4 skivor serranoskinka eller parmaskinka
salt & peppar
steksnöre
olivolja
2 gula lökar, skalade och finhackade
2 morötter, skalade och finhackade
ca 6 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
1,5 – 2 dl vitt vin, torrt och hyfsat gott
Gör så här:
Skär ett djupt snitt i fläskytterfilén (eller fläskfilen). Lägg i serranoskinkan, mozzarellan och den soltorkade tomaten. Salta & vitpeppra.
Ta ett steksnöre och bind ihop köttet, så fyllningen håller sig på sin plats under tillagningen. Det spelat ingen roll hur det ser ut – snöret tas ju bort innan man äter…
Bryn köttet ordentligt i en traktörpanna eller en stekgryta. Salta & peppra. Ta upp köttet när det har fått fin färg.
Lägg i löken och bryn den. Lägg efter någon minut i morötter. Bryn ytterligare ett par minuter. Häll i vinet och lägg i vitlöken.
Lägg köttet ovanpå grönsakerna och på med ett lock. Låt köttet och grönsakerna brässera till köttet är färdigt. Det tar kanske 15 – 20 minuter beroende på hur stor köttbiten är. Jag hade en jättestor fläskytterfilé; den fick säkert brässera mer än 20 minuter innan den var klar.
Låt köttet vila lite. Klipp därefter upp snöret och ta bort det. Skär upp köttet. De vinkokta grönsakerna och såsen har man bredvid.
Vi åt rätten med polenta. Det blev en både rustik och ganska festlig rätt – som gjord för en helg i december.
Vin, mat, Alsace 
Hej. har äntligen svarat på din fråga i min blogg. Men jag lämnar ett svar här i din blogg också. Ja det är inte helt lätt att hinna med att göra flera bra inlägg i veckan. Och det varierar lite hur ofta jag hinner ta in nya inlägg beroende på hur veckan i övrigt ser ut med aktiviteter osv. Men samtidigt är det kul att ha bloggen och på något sätt får jag till det för det mesta. Men jag har också en familj som är tålmodig och står ut med att jag tex. också ska fota precis när vi ska äta osv. Jag försöker skriva lite då och då när jag lagar mat, när övriga familjen är upptagna med annat osv. Och så lagrar jag bilder och idéer så att det inte alltid måste göras från början. Det som tyvärr händer ibland är att jag missar kommentarer och då kan svaren dröja. Och det känns ju inte så bra eftersom det är roligt att få feedback på allt arbete man gör och det här till god ton att man också svarar, tycker jag. Så jag måste be om ursäkt för mitt ovanligt sena svar. Lycka till med din blogg. Den är också jättefin. Och jag tycker förstås att det är extra roligt med ”en blogg till” 🙂 med kombinationen mat och vin. Jag kommer att titta in hos dig lite då och då. Vänligen Tant Gul 🙂
Hej själv. Tack för de vänliga orden.
Som du ser har jag också skapat ett par inlägg i veckan, ibland fler. Jag funderar faktiskt på att skriva en text om bloggandet i sig. Idén fick jag när den 14-årige sonen kom på mig när jag skulle greja lite med bloggen. Han konstaterade nästan skadeglatt:
– Du är BEROENDE, pappa!
Men vi får se hur det blir med den texten…
Till den som läser: Kika gärna in på Tant Guls blogg. Det är klart läsvärd – och tyvärr mycket bättre fotad än min.