Hustrun är ingen aubergine-älskare, men hon är en ostoman. Spelar ingen roll om det är gorgonzola eller herrgård, feta eller Danbo. Hon gillar allt. Bara det inte är hushållsost.

Så hur gör man då för att sälja in en pastasås med tomat och aubergine till henne? Betonar osten, så klart!

Ungefär så här:

”Jag tänkte göra pasta Norma, tomatsås med aubergine”.

Bekymmersrynka i hustruns panna.

”Ja alltså, man blandar i fetaost och så kan man strö över parmesan.”

Bekymmersrynkan slätas ut, ersätts av ett försiktigt leende.

Det här behövs till 2 personer:
1 liten aubergine
olivolja
salt (gärna örtsalt) & svartpeppar
1 gul lök
1 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
100 g feta
2 – 3 msk strimlad basilika
ev lite spad från pastakoket

pasta av en sort du gillar, och kanske lite parmesan

Gör gärna så här:
Skär auberginen i sockerbitsstora tärningar. Lägg på ett fat och salta ordentligt. Blanda runt och låt stå under tiden du sätter igång tomatsåsen.

Skala vitlöken och finhacka den. Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olja. Tryck i tomatpuré och fräs lite till. Salta försiktigt (aubergine och feta är salt!) och vrid över peppar. Häll i tomater och vatten, skrapa ner vitlök. Låt tomatsåsen stå och småkoka i 20 – 30 minuter.

Skölj och torka av auberginetärningarna. Stek dem färdiga i olja på ganska försiktig värme, vänd ofta – då går det inte åt så mycket olja, men det tar tid, ca 15 – 20 minuter. Låt tärningarna rinna av på hushållspapper. Lägg dem i tomatsåsen och koka den ett par minuter.

Koka pastan. Häll av, men spara lite av pastavattnet. Blanda pasta och tomatsås. Smula ner feta och strö över basilika, häll i lite pastavatten om det ser torrt ut. Vänd runt och låt allt bli varmt.

Smaka. Kanske lite mer salt, trots allt? Eller lite riven parmesan?

Pasta alla Norma är en siciliansk rätt (i alla fall om man kan lita på farbror Wikipedia), speciellt från Catania. Den skapades för att hylla kompositören Vincenzo Bellini, som skrivit musiken till operan Norma.

Det påstås att en italiensk författare utropade ”Det här är verkligen Norma” (i betydelsen superbra) när han smakade på rätten.

Hur gick det då med hustrun, utropade hon ”Norma!” när hon åt?

Nja, inte riktigt. Men hon pratade lite om operan. Och försäkrade att det var gott. Riktigt gott. Trots auberginen.

Ska kanske lägga till en sak: Egentligen ska det vara kort pasta, typ penne, till den här såsen, och så ska osten vara lagrad ricotta. Men eftersom närmaste butik med den lagrade osten ligger ungefär 300 mil bort, så fick det bli feta istället. Gott det också.