Ugnstekt kyckling är verkligen saftigt och gott. Här har vi stekt kycklingben, men kycklingklubbor eller lårfilé funkar såklart också bra. Men då måste nog tiden i ugnen justeras en smula.

Välj gärna kycklingben eller kycklinglår, som är saftigare och lättare att laga än kycklingfilé. Åtminstone här hemma händer det att filébitarna hinner blir torra och tråkiga innan vi får ut dem ur ugnen.

Det här behövs till 4 personer:
1 kg kycklingben
olivolja
3 – 4 knipplökar
2 paprikor, t ex röd och gul
250 g körsbärstomater
1 stor näve goda oliver, 1 – 2 dl
4 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
mycket torkad oregano, ca 1 msk
1/2 knippe persilja, hackad

Servering
ris(otto), pasta eller ugnsstekt potatis

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta lök. Dela och kärna ur paprikor, skär i grova bitar. Halvera tomaterna. Skala och grovhacka vitlök.

Krydda kycklingbenen med salt & peppar och lägg dem i en oljad ugnsform. Ugnsstek tills kycklingen är helt genomlagad (= inget rött vid benen). Det tar ca 30 minuter.

Efter 5 minuter lägger du på löken. Efter 15 minuter: på med tomat, vitlök och oliver. Vänd kycklingbenen, krydda med salt, peppar & oregano.

Ta ut ugnsformen och strö över hackad persilja.

26-åringen, alltså sonen i familjen, har alltid ätit som en häst. Ja, alltså han har alltid ätit mycket – ”som en häst” betyder inte att han käkar havre.

Det började redan när han var sex månader gammal och för första gången skulle äta samma mat som vi andra. Då satte han i sig fem köttbullar och tre potatisar, alltså en fullt normal middagsportion för en vuxen person med stillasittande arbete.

Numera är han lång och smal, men fortfarande hungrig. När han kommer på besök, så kliver han innanför dörren, gå fram till kylskåpet och undrar ”Alltså, finns nån mat hemma?”.

I helgen fanns det mat hemma: ugnsstekta kycklingben med italienska smaker. Vi lagade mat så det skulle räcka till fyra personer, men det behövdes bara tre för att äta upp den.

26-åringen ledde racet mot botten av grytan. Men, jag får erkänna, jag och hustrun hängde på, vi också.

Kanske för att det faktiskt var klart smaklig mat.