– Släpp fångarna loss. Lås inte in människor i sina bostäder.

Det är Barbro Westerholm som beskriver hur verkligheten ser ut för många äldre när hon blir intervjuad i podden Samtal om framtiden.

Just beskrivningen om fångarna handlar om hur skatteregler hindrar äldre från att flytta från de hus och lägenheter de har vuxit ifrån. Men det är ännu mer träffande för hur många äldre (eller årsrika, som hon säger) har behandlats under pandemin.

Många har suttit instängda på Sveriges äldreboenden. De har inte ens fått gå ut och äta mat i matsalen, utan varit hänvisade till sina rum 24 timmar om dygnet.

Många har suttit på äldreboenden utan att få ta emot besök av sina släktingar. Inte ens deras äkta makar har fått besöka dem, trots att makarna också är 70+ och har isolerat sig för att undkomma pandemin.

Barbro Westerholm är 87 år och inne på sin åttonde mandatperiod som riksdagsledamot för Liberalerna. Hon har ett långt strävsamt liv på barrikaderna bakom sig. Under 1970-talet var hon en av dem som drev igenom lagändringar så att homosexualitet inte längre skulle betraktas som en sjukdom.

Nu strider hon mot ”ålderismen” alltså diskrimineringen av äldre. I podd-avsnittet berättar hon bland annat om svenska forskare som blir utmotade av sina universitet i Sverige, men istället fortsätter den akademiska karriären i USA – där det är helt okej att vara aktiv forskare även upp i 70-årsåldern.

Samtal om framtiden är en podd som låter människor prata till punkt. Hittills finns tre avsnitt att lyssna på. I det första berättar Staffan Bergström om när han som läkare bidrog till att en dödligt sjuk människa kunde avsluta sitt liv. Det gjorde han trots att hans läkarlegitimation sannolikt dras in, och trots att han i värsta fall hotas av fängelse.

Det andra avsnittet handlar om den muslimska minoriteten uigurer och hur de behandlas av det kinesiska majoritetssamhället. Svensk-uiguren Nijat Turghun berättar om tvångsassimileringen och hur uigurerna sätts i koncentrationsläger och straffarbete.

Nu, kära läsare, undrar du säkert varför den här texten finns i en matblogg. Orsaken är ganska enkel, den som driver podden är samma person som du har fått följa under sju år på den här bloggen. I början kallades han för 14-åringen, numera är han 22 och pluggar i Lund.

Jag har alltså familjeskäl att skriva om podden. Men jag skulle inte göra det om den var dålig och ointressant – så långt sträcker sig inte fadershjärtat.

Skulle du nu vilja hitta den så är det ganska enkelt. Samtal om framtiden finns där poddar brukar finnas.