Det måste väl finnas någon mer än jag som lockas av det där med att hyra en ”egen” vinrad. Få känna sig som ägare till några vinstockar. Kanske resa dit och vandra runt i vingården, titta på mognande druvor och förundras över hur vinrankan kan växa i den magra och steniga jorden.
Visst känns det lockande!
När den här lockelsen sätter in så brukar jag leta runt på nätet, låta mig förföras av alla beskrivningar av vinprovningar och gårdsvisningar. Men när jag kommer till vingårdar.com blir jag förvånad.
Inte över den förföriska beskrivningen av de besök man kan göra på vingården, inte av den guidade vinprovning man får.
Men jag blir förvånad över priset – och bristen på vin! En vinrad kostar 1280 kronor. Då ingår besök på gården och vinprovning. Vill man övernatta så får man rabatt. Men vill man få hem något av gårdens vin så får man betala för det – visserligen erbjuds man flott att få rabatt på priset. Men ändå, 1280 spänn för att få resa ner till en vingård på egen bekostnad.
Gå inte på den här typen av bondfångeri! För 1200 kronor kan man själv köpa och importera en låda utmärkt Grand cru-Riesling från den ekologiska producenten Florian Beck-Hartweg i Alsace. Då ingår svensk alkoholskatt och transporten från Dambach-la-ville till Sverige. Och information om vinerna och arbetet på vingården, det kommer som ett gratis brev på posten. Han skickar en uppdatering på engelska ungefär varje kvartal till alla sina kunder.
Och vinprovning, varför skulle man betala för det? Vi har besök Alsace-producenten Gérard Waegell ett antal gånger. Provat hans viner och diskuterat skörd och hur han arbetar. Lärt oss en hel del om hur hårt vinbondelivet är och att han har opererat bägge sina höfter trots att han bara är i 40-årsåldern.
Och de besöken är gratis, eller som det heter i reklamsammanhang ”utan extra kostnad”. Man bara köper ett par flaskor och så får man prova sortimentet och prata med vinbonden.
Hittills har jag aldrig bett att få följa med ut på vinfälten. Kanske ska jag ta mod till det i sommar när vi åker till Alsace – för i år blir det två veckor i lägenhet med vinrankorna som närmaste grannar. Jag är övertygad om att den vänlige Gérard tycker det är helt okej om man följer med ut och tittar på vinstockarna.
Men jag undrar fortfarande om det finns andra som också lockas av att hyra vinrader – och vilka erfarenheter det finns av den verksamheten. Snälla, om du har hyrt vinrad eller har åsikter om vinradsuthyrning, hör av dig till mig. Lämna antingen en kommentar här under eller skicka ett mejl på roland.a.dahlstrom@gmail.com. Jag är verkligen nyfiken.
Om inte annat kanske vi kan höras efter sommaren när jag har varit och klappat Rieslingdruvorna på Beck-Hartwegs Grand cru Frankstein.
Vin, mat, Alsace 
…att ”hyra en vinrad” var helt nytt för mig, har aldrig hört talas om det tidigare. Och jag ställer mig, precis som du, frågande till vad vitsen skulle vara?! Låter faktiskt lite som bondfångeri. Skulle själv aldrig betala för något dylikt.
Att vid tillfälle ge sig ut i en vinodling rekommenderar jag starkt. Oerhört lärorikt. Vi besökte vid ett tillfälle vinhuset Allegrini i Veneto, Italien. Vi fick prova ett av deras toppviner – La Poja – gjort på 100% Corvina. Ett underbart vin, men dyrt…ca 500 kr flaskan. Vi fick sedan besöka den lilla steniga bergsknalle där druvorna till detta vin växte. Ytan var mindre än en fotbollsplan. Vinmakaren vägrade konstbevattna för att tvinga stockarnas rötter att trycka sig djupt ner i berggrunden. Sammantaget är uttaget på den lilla arealen minimalt, dvs små druvor och liten skörd. Och plötsligt förstår man aningen bättre varför prislappen är som den är. Och hur vinet kan ha en sådan fantastisk koncentration av smaker. Det var en riktig aha-upplevelse.
Önskar dig/er en riktigt härlig semester med många goda vin- och matupplevelser!
Tack, det blir säkert bra att komma till Frankrike – äta god mat och klappa vinstockarna.
Jag tycker det här med hyra vinrad är intressant. Det ingår i trenden att lära känna den mat och dryck man äter och dricker. Lite som Bondens marknad och puben som serverar öl från det egna mikrobryggeriet, om du förstår hur jag menar.
Jag tycker det vore kul om man kunde sammanföra vinproducenter och de som dricker deras viner på ett schysst sätt. Kanske med nyhetsbrev, möjlighet att besöka vingårdar etc.
Och det finns hyra-vingårds-företag som verkar seriösa, Som konsument får man löpande info om vinerna och vingården – och i slutändan får man en låda (lite billigare) vin för pengarna. Nackdelen är att man får lagra vinet själv tills det är färdigt att drickas.
Vingårdar.com verkar däremot inte vara ett seriöst företag.
Hälsningar Roland
PS. Finns det fler som har åsikter eller erfarenhet av vingårdar och/eller schyssta sätt att sammanföra vinproducenter och deras kunder, så är jag nyfiken på vad ni har att berätta.