Har du satt tänderna i en semla idag? Visst är det gott med den kardemummakryddade bullen, söt mandelmassa och len grädde

Men om du tror att det är typiskt svenskt, så är du ute och cyklar. Semlan är en del av en internationell rörelse som sträcker sig till Sydeuropa, New Orleans och karnevalen i Rio de Janeiro.

Allt firande handlar om karneval (carne – kött, och val/levare – ta bort på italienska), alltså den dag när man slutade med excesser som köttätande. Firandet i New Orleans, Mardi gras, har samma innebörd, men nu i franskspråkig form. (Mardi – tisdag och gras – fett).

I Sverige är semlor på fettisdagen är ett arv från den katolska medeltiden. Det här var dagen när man skulle äta upp sig inför de 40 dagar av fasta som föregick påsken.

Men fastan var inte bara en del av det vi nu kallar fastan. Man fastade också inför jul, och så tre eller fyra dagar i veckan.

Men om du tror att man levde på vatten och möjligen avkok från rovor och rotsaker, så tror du fel. Fasta innebar att man åt fisk, och fiskkonsumtionen under medeltiden var skyhögt mycket högre än i våra dagar.

Fortfarande idag kan man möta människor som säger att fredagar är fiskdagar. Jag hade i alla fall en (gammal) arbetskamrat som brukade säga så. Det är lite fascinerande att han därmed gav uttryck för en kosthållning som avskaffades på 1500-talet.

Själv tror jag att själva periodiciteten är bra. Det ska finns dagar när man ska unna sig lite extra, och det ska vara andra dagar när man håller igen – eller byter ut det röda köttet mot fisk och vegetarisk mat.

Så under fastan försöker jag låta bli de värsta excesserna och det röda köttet – i alla fall de flesta dagarna.

Vill du läsa mer om fastan, och hur mathållningen i Sverige har förändras, så kan jag rekommendera ”Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år” av måltidshistorikern Richard Tellström. (249 kronor hos nätbokhandlarna).

Det är en spännande och tänkvärd bok, som bland annat lärt mig att människor förr i tiden inte åt mat i säsong. De väntade tills säsongen var över, såg hur stor skörden hade blivit – och så delade de upp maten så att den skulle räcka hela året.

Men det mest överraskande var nog take away, som inte startade med pizzabutikerna på 80-talet. Traditionen fanns redan på medeltiden med små inrättningar där man tog tillvara inälvor och andra mindre fina delar vid slakt. Det köttet kokades och såldes som färdigmat på något som kallades syltor. Alltså take away nästan 1000 år innan Phi-Phi – thaien där vi ibland hämtar vår mat – slog upp sins dörrar.

På det här sättet lever ord kvar i medvetandet. Syltkockarnas mat ”sylta” blev både den svenska namnet på aladåb och ett lite nedsättande ord på en enkel krog.