Vi är inte riktigt överens om Janssons omelett här hemma. Själv tycker jag den är supergod – som en ”vanlig” Jansson men med omelettens mjuka krämighet. (Dessutom är den enklare och mer snabblagad).

Hustrun däremot, hon börjar ofta prata om något annat när jag närmar mig ämnet. Till exempel soltorkade tomater, chèvre eller andra goda ostar.den

Men förklaringen är lika enkel som självklar. Jag är förtjust i ansjovis, det är inte hustrun.

Dessutom är hon ostoman. Går fram som en slåttermaskin över alla ostar hon hittar, utom hushållsost.

Ibland köper vi två ostar här hemma, en till mig och en till hustrun. Man kan väl säga så här; jag behöver inte bekymra mig över att äta upp osten, för den tar slut ändå.

Men jag har kommit på ett knep för att få ha ”min” ost i fred; jag köper en bit kryddost. För den kryddade osten spelar i samma icke ätbara division som hushållsost, enligt hustrun.