Skärmdump från Den sista resan

Har du några särskilda planer för helgen? Krogbesök, städa garderoben eller baka surdegsbröd? Oavsett vilket, så har jag ett förslag: se ”Den sista resan” om den pensionerade franskläraren Lars Hammar. Eller som han själv säger ”En sketen adjunkt från Köping”. Han är 80+, full med krämpor och en slags livsleda som gränsar till depression.

Nu skulle han vara helt okänd om han inte hade en son, Filip, som bestämt sig för att väcka liv i den nästan insomnade farsgubben – och samtidigt skildra det på film tillsammans med Fredrik, andra halvan av Filip & Fredrik.

De letar upp en gammal orange Renault 4, just en sådan bil som Lars Hammar rattade i sin krafts dagar. Varje sommar körde han fru och två barn genom Europa till Beaulieu-sur-Mer ett par mil öster om Nice på franska Rivieran. Där solade de sig röda, träffade vänner och njöt av det lätt anarkistiska draget i Frankrike.

Den här resan gör Filip och Fredrik med pappa Lars i passagerarsätet. Han är en djupt ovanlig man som bejakar det motsägelsefulla. Han njuter av ett franskt gatugräl, men biktar sig för att han en gång i ungdomen själv brusade upp och skällde ut en taxichaufför.

Naturligtvis är det en film full av minnen. Bitterljuv när pappan får blomma upp under några dagar – kanske för sista gången i livet. Och naturligtvis är den full av feelgood.

”Den sista resan” fick också ett gäng guldbaggar på galan nyligen. Den är varm, rolig och rörande, men egentligen bygger den på den mest inövade av alla dramaturgier.

Du vet, man tar den mest osannolika vinnaren och så låter man honom vinna. Det kan vara Åshöjdens BK som kommer från gärdsgårdsserien, men med mod och kamp vinner alla medaljerna. Filip och Fredrik gjorde det i ”Trevligt folk” om det somaliska bandylandslaget (snacka om osannolika vinnare!). Här gör de det med ”en sketen adjunkt från Köping”.

Och som tittare köper man varje kurva med den gamla Renault 4:an. Det är bara att ratta in på svtplay så hittar du filmen.

Skulle du nu vara en av de rätt många som har sett filmen, så kan jag rekommendera ”En oväntad vänskap” (”Intouchables” på franska) på Netflix. Samma dramaturgi, samma franska feelgood – och även här köper man varje kurva, men nu med rullstolen.