Vad dyrt vin har blivit. En flaska som kostade 89 kronor för några år sedan får man nu betala 135 spänn för.

Och vill man köpa vin från mer berömda områden får man nog först gå till chefen och kräva högre lön. Eller – i mitt fall – hota med att smälla av en bomb på Pensionsmyndigheten om de inte höjer det där magra bidraget som kallas för allmän pension.

Men det finns fortfarande en del bordeauxvin som jag har råd med. Ett är Chateau de Seguin 2021 (119 kronor på Bolaget, rött). Det är ett behagligt slankt vin med måttlig alkoholhalt.

Om du har läst mina rader tidigare, så har du kanske sett att jag ondgör mig över hårt extraherade fruktbomber med en alkoholhalt som nästan slår i taket. Av mig kallade extra-allt-och-lite-till-viner.

Det är klimatförändringar och senare skördar av vindruvor med högre sockerhalt som ligger bakom både fruktbomberna och den högre alkoholhalten. Sockret i druvorna är ju den mat som jästsvampen lever på när den omvandlar sötma till alkohol.

Ja, på en del håll – läs Italien – torkar man druvorna för att få till de här vinerna.

Men tillbaka till Chateau de Seguin. Det är ett fruktigt vin med trevlig lukt av mörka bär (björnbär, säger hustrun) och lite fatlagring. I munnen är det slankt och följsamt, utan alltför bråkiga tanniner. Så är det också gjort på Merlot, den ”snällare” Bordeaux-druvan, med bara en mindre del Cabernet Sauvignon.

Vi delade på en flaska till fredagsmaten. Egentligen hade jag tänkt grilla en hyfsat fin bit fläskkarré som jag hittade på Ica. Men vädret vägrade medverka till mina middagsplaner; regnet vräkte ner när jag skulle laga maten, så det fick bli inomhuslagad karré.

Men det funkade bra ändå.