Under midsommarveckan hade vi besök av några kompisar från Öland. Kul att träffa dem, även om det blev några dagar med ganska mycket regn i en liten sommarstuga .

När de kom hade de med sig frukt och melon, kött till grillen – och två Ölandslimpor från ett lokalt bageri utanför Borgholm. Ett saftigt, halvgrovt bröd med lätt kryddning. Det var ett bröd där bagaren inte hade tappat sockerströaren i degen.

Gott, helt enkelt, och så långt från industribakad ”sirapslimpa” man kan komma.

Det måste jag testa, tänkte jag, och började leta på nätet. Funderade på om jag skulle ringa bageriet på Öland och fråga hur de gjorde, men jag avstod. Någon gräns får man ha.

Men på SR:s sajt hittade jag Karin Franssons Ölandslimpa, och hon borde väl veta. Mångårig, hyllad krögare på Hotell Borgholm.

Med receptet i ena handen och mitt egensinne i den andra följde jag nästan hennes recept. Resultatet ser du här nedan.

Det här behövs till 1 stort bröd:
Fördeg
2 dl kallt vatten
25 g (1/2 pkt) jäst
2 dl vetemjöl special

Deg
2,5 dl kallt vatten
1 msk honung
2 dl fullkorns dinkel eller ölandsvete
ca 6 dl vetemjöl special
(knappt) 1 msk salt
1/2 – 1 msk (stött) kummin – om du vill

Gör gärna så här:
Fördeg. Vispa vatten och jäst så jästen löser sig. Blanda ner mjölet. Täck fördegen och låt den stå 1 – 2 dygn.

Deg. Vispa vatten och honung så honungen löser sig i en stor bunke. Rör ner fördegen och mjölet. Rör/bearbeta degen en stund. Blanda ner salt och (om du vill) kummin som är lite krossad i en mortel. Degen ska bli som en boll som släpper fint från kanerna.

Låt degen jästa under bakduk till minst dubbel storlek, ca 2 – 3 timmar.

Ta upp degen på ett bakbord. Forma den till en boll (ska egentligen rundrivas). Lägg degen under en bakduk och låt den jäsa ca 45 minuter.

Ställ in en kopp vatten i ugnen och värm den till 250 grader. Stjälp upp degen på en plåt med bakpapper. Grädda i 10 minuter, dra ner värmen till 200 grader och grädda i ytterligare ca 30 minuter. Brödet är färdigt när det har fin färg och låter ihåligt när man knackar i brödets botten.

Låt brödet svalna på galler utan bakduk.

Jo, det var det där med att rundriva bröd. Jag har sett det på Youtube – och jag garanterar, jag fattade noll, nada, ingenting.

Men andra gången jag bakade det här brödet kom några kompisar som bor i skärgården (läs Hisingen) på besök. K visade mig hur man gör:

Men degskrapan föser man runt kanten av bröd in mot mitten, samtidigt som man håller emot med den andra handen. Till slut får man en ganska spänd boll = stora fina jäsbubblor i brödet.

När jag försökte gick det väl sådär. För det är nästan lika krångligt som på Youtubevideon.

Ölandsvete är en urvete-sort som har odlats i Sverige i många hundra år. Den försvann när det moderna jordbruket slog igenom på 1960-talet. Orsaken är ganska enkel. Ölandsvete ger ungefär 1/3 så stor skörd, som nyare och mer förädlade sorter.

Men den har högre proteininnehåll och är mer motståndskraftig mot torka och ogräs. I alla fall om man får tro farbror Google.

Ölandsvete är ett lantvete, alltså en mer ursprunglig sort. Den kommer från speltvete, även kallat dinkel – så mycket kan jag läsa mig till. Men hur Ölandsvete och dinkel är släkt, det vägrar sökmotorn att berätta för mig.

Det spelar kanske inte så stor roll. Bröd bakat på dinkel är gott, det gäller säkert även bröd av Ölandsvete. Och det är liksom det, som är det viktiga.