Första gången jag och sonen i familjen skulle göra chokladbollar så ville jag vara så där duktig och pedagogisk. Jag plockade fram ingredienserna och förklarade:

– Här har vi smör och socker och kakaopulver. Och där står havregrynen, nu ska vi blanda allt.

– Nä, sade sonen, sådär en 4 – 5 år gammal. Det ska inte va havregryn, för de tycker ja inte om.

Efter viss övertalning – som bland annat innehöll en förevisning om vad som händer när man blandar smör och socker utan något som binder – föll han till föga och accepterade havregryn i chokladbollarna.

Nu fyller han 25. Det blir fortfarande chokladbollar, men nu behöver jag inte övertala honom om att det ska vara havregryn i bollarna.

Det här behövs till sådär en 4 – 6 personer (eller 2 söner i tonåren):
100 g smör
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
drygt 3 msk kakao
3 dl havregryn
3 msk starkt kaffe
1 näve pärlsocker

Gör gärna så här:
Smält smöret i en kastrull.

Blanda socker, kakao, vaniljsocker, havregryn, smör och kaffe med en elvisp till en smet. Ställ den en timme i kylen.

Ta en näve pärlsocker och lägg på en tallrik. Forma bollar med händerna och rulla dem i pärlsockret. Ställ i kylen till de ska ätas.

Det finns massor av liknande recept på chokladbollar. Just det här receptet liknar mest Icas chokladbollar.

Jo, det var det där med söner i tonåren… När den som nu har blivit 25 var sådär 14 – 15 år så åt vi middag en helt vanlig dag i veckan. Sonen åt en helt vanlig portion mat, men var tydligen inte mätt:

– Jag tror jag tar mig några mackor, sade han och gick ut i köket.

När han kom tillbaka hade han med sig 14 (fjorton!) smörgåsar – visserligen ganska tunna Polarbrödskakor, men ändå – som han åt upp.

Så där har han hållit på i hela sitt liv (ja, kanske inte med 14 mackor), men han är ändå smal som en pommes frites.

Det händer att jag själv tar mig en macka eller två för mycket (inte 14!) men inte fan ser jag ut som en pommes frites. Mer som en köttbulle.

Livet är alltså orättvist. Men grattis i alla fall, 25-åring!