Vad kan vara hungrigare än en vanlig cockerspaniel? Rätt svar: vår cockerspaniel!

Vem kan se mer bedjande ut än en vanlig cockerspaniel? Rätt svar: vår cockerspaniel.

Vi var faktiskt lite oroliga i början, Bamse for runt lite bland matskålarna när han skulle äta. Tog en tur in i vardagsrummet innan han återvände till dagens frukost/lunch/middag.

Men det var en kort tid av förvirring. Nu är Bamse en riktig cockerspaniel .När man börjar klirra med måttsatsen som vi använder för att mäta upp hans mat, kommer han sättande in i köket. Han förstår att det är MAT på gång, och då vidtar en krigsdans där viktigaste delen är att Bamse försöker krypa ur sitt eget skinn. Runt, runt far han, som en idrottare på stereoider.

Bamse – eller som han egentligen heter Cockerblues Somebody to love (varför har kennlar så konstiga namn?) – kom in i vårt hus en vanlig onsdag för två månader sedan. Han var liten och lite skygg. Ibland smågnällde han så mycket att jag gav honom tilläggsnamnet Pip-Larsson.

Men han utvecklade snabbt ett intresse för allt man kan använda munnen till. Äta förstås, men också att bita – i allt tuggbart: stolsben, människors tår och gärna min näsa.

Det är en liten egenhet han har efter sin pappa Olsson, en skotsk import som egentligen heter Ollison eller något liknande. En vansinnigt social hund som hälsar människor med att slicka dem i ansiktet och – just det – smågnaga dem på näsan.

Men Bamse växer och har börjat förstå att det gör ont när han bits, så han har alltmer gått över till att kärvänligt slicka på dem han gillar. Även mig, men så var det där med fadersarvet – alltså smågnaga på näsan.

Det är på samma sätt med valpar som med småbarn – det finns en första gången för allt. Löv som blåser! Jehooo, en evig lekmaskin. Snö som faller ner. Kul, de där snöflingorna kan man jaga, och de bara fortsätter att falla. De tröttnar inte, som människor gör.

Men det finns ett väder han inte gillar: regn. Då sätter han sig på trappen, och ser så där ledsen ut som bara en cockerspaniel i regn kan göra. ”TA IN MIG! MÄRKER DU INTE ATT MAN BLIR BLÖT”.

Så man kan säga att vi delar två åsikter. Ja, till mat. Nej, till regn.

Men vi delar också politisk uppfattning. Bamse är nämligen sosse; han tycker att ”alla ska med”.

Varje kväll när hustrun går upp för att sova travar Bamse uppför trappan. Och varje kväll kommer han ner igen, tittar uppfordrande på mig ända tills jag ger upp – och går och lägger mig på sängen, jag också.

Gott Nytt År säger jag och Bamse. Och låt 2024 bli ett bättre år med färre krig i världen. Bamse sitter han vid mina fötter när jag skriver det här; han försöker säga något. Jag böjer mig ner, och nu – nu – hör jag vad det är han vill: ”Mer hundmat till mig!”.