Ta vinvägen genom Rhônedalen – autoroute du soleil

Etiketter

, , , ,

Ska du åka bil i Frankrike i sommar? Ta motorvägen söderut från Lyon och följ vägen med det vackraste namnet: Autoroute du soleil, Solens motorväg.

Det är en benämning den nästan inte förtjänar, för det här är pulsådern som förbinder Paris med Marseille. Men strunta i parisarna som glider förbi i 134 kilometer i timmen i en nytvättad Peugeot 3008, precis under den gräns där man får böter för fortkörning. Lägg dig i högerfilen, anpassa farten efter lastbilarna och försök få en glimt av landskapet som flyter förbi.

I början leker vägen tafatt med floden Rhone. Slingrar sig efter den ena flodbanken, hoppar över till andra sidan och doppar nästan vägrenen i floden. På de branta bergssluttningarna klänger vinstockarna och nere vid floden kurar byarna.

Längre söderut sträcker sig motorvägen över Alpernas låga utlöpare och landar i Rhonedeltats flacka landskap med fält färgade av blå lavendel. Men innan du kommit så långt. Ta av mot Cave de Tain i staden Tain-l’Hermitage.

Cave de Tain är en jättelik vinanläggning som täcker ett helt kvarter. Men trots storleken är det ett kooperativ som satsar på kvalitetsviner från Norra Rhone. Här vinifieras druvor från alla områdets cru-lägen, från nordligaste Côte-Rotie till Coronas strax utanför Valence.

Koopertivet har 330 vinbönder som kör sina skördade druvor till vinanläggningen. Dessutom äger Cave de Tain stora egna marker.

Även om allt rött vin görs uteslutande på Syrah-druvan, så varierar jordmånen. Och det är en variationsrikedom som märks. När man kliver in i Cave de Tains butik är det som om man förvandlats till ett fem-årigt barn igen – och kommit in i världens största godisbutik.

Butiken är stor som en större livsmedelsaffär och i rad efter rad trängs godsakerna. Saint-Joseph, Crozes-Hermitage, Saint-Peray. Mest rött, men även vitt och lite rosé. Olika appellationer och så viner som säljs under den enklare etiketten IGP.

Men ge dig ut på vägen igen och fortsätt Autoroute du soleil söderut. Strax innan Avignon håller du höger och väljer motorvägen mot Montpellier och Barcelona. Då kan du efter en mil eller så ta av mot Tavel och kooperativet Les Vignerons de Tavel & Lirac.

Här är skalan mindre men Tavel producerar kanske de bästa rosévinerna i Frankrike. Frågar du en fransman så säger han att området gör de bästa i världen.

Testa det vanliga vinet Lauzeraies (kooperativets enda vin på Bolaget). Testa också skillnaden mellan hur vinet smakar beroende på jordmånen där druvorna vuxit. Kul aktivitet och så kan du få med dig några flaskor hem till salladen eller den grillade fisken.

Skulle du ännu inte fått nog av vinprovning så kan du köra småvägar öster ut till Chateaneuf-du-Pape. På en kulle ligger den lilla vinbyn. Välvårdad och ansiktslyft som en fransk Jane Fonda – eller välbärgad adelsdam som bara knappt accepterar den nya tiden, om du hellre gillar den jämförelsen.

Här det fullt med vinbutiker, fullt med restauranger och fullt med folk. Dessutom fullt med svenskar som sniffar och gurglar.

I den vackra byn Chateauneuf-du-Pape finns massor av bra – och dyrt – vin. Men för mig känns det för renskrubbat och välordnat. Jag saknar vitlökslukten från vinbönderna när de återvänder till arbetet efter lunch. Jag saknar deras skitiga arbetskläder, och deras närhet till vinet och vinmakandet.

Ett sista tillägg. Vill man komma riktigt nära vinfälten och byarna så ska man naturligtvis välja de små vägarna genom Rhone-dalen.

Jag har aldrig åkt dem. Kanske för att jag är så löjligt förälskad i motorvägen med det vackraste namnet Autoroute du soleil.

Gnocchigratäng med mozzarella & tomatsås

Etiketter

, , ,

Jag brukar förundra mig över journalisterna på mattidningar. När de åker till landet – av någon anledning åker de aldrig till stugan, torpet, eller lantstället – då har de gjort all mat färdig hemma i stan. De har bakat bröd och gjort gratänger – eller förberett grillspett, beror på vädret och årstiden – förberett sallader och fixat pålägg till frukost och snacks till kvällen.

Och när jag har kommit så långt in i matreportaget, då brukar jag tänka ”När fan hade du tid att fixa allt det där?”

Men för några veckor sedan åkte vi till landet – en primitiv stuga vid Kalmarsund – drygt 3 mil norr om Karlskrona. Och jag hade varit så där Polly Anna-duktig, så jag hade gjort en gratäng hemma i stan. En gratäng som vi bara behövde värma.

Det var praktisk och värmande mat som vi käkade medan stugan värmde upp sig. Men så där och-här-står-vi-och-ser-tjusigt-avslappnade-ut som på Allt om Mat:s bilder, det var det faktiskt inte.

Det här behövs till 4 personer:
Tomatsås
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 msk tomatpuré
1 tsk torkad timjan
1 nypa milda chiliflingor, Aleppo chiliflakes eller pul biber
1 – 2 nypor strösocker
4 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
1 burk vatten
1 paprika, gärna gul för färgens skull

Gratäng
500 g färsk gnocchi (eller 400 g al dente-kokt pasta om du föredrar det
1 mozzarella-ost, 125 g
1 msk strimlad basilika
1 tsk torkad oregano eller 1 msk strimlad

Strimlad basilika, oregano eller persilja att strö över den färdiga gratängen

Gör gärna så här:
Börja med tomatsåsen. Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den glansig i olja. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar, chiliflingor, socker & timjan. Häll på krossade tomater och vatten. Skala vitlöken och pressa ner den. Koka i 10 minuter.

Dela, kärna ur och strimla paprikan. Lägg ner den i tomatsåsen och koka ytterligare 10 minuter.

Gratängen. Värm ugnen till 225 grader. Ta en stor ugnsform, lägg ner gnocchi (eller lättkokt pasta) och häll över tomatsåsen. Blanda ner strimlad basilika och oregano. Riv en mozzarella i små bitar och tryck ner dem i gratängen.

Kör gratängen i ugnen i 30 minuter. Strö strimlade örtkryddor (basilika, oregano eller persilja) över den färdiga gratängen.

Bruce Springsteen, hemma i Göteborg & en ovanlig midsommar

Etiketter

, , , ,

Det blir en ovanlig midsommar i år. Jag och 25-åringen ska gå på Bruce Springsteen på Ullevi. (Jag lyckades köpa sittplatsbiljetter till sist, men har nu två ståplatsbiljetter för mycket. Någon som är intresserad?).

Så det blir en helg på hemmaplan. Kanske en tur ut i skärgården, kanske en bok under parasollet. Eller kanske ett bad – om vädret är som det ska vara och inte som det brukar vara på midsommar.

På själva midsommarafton ska vi ha knytis med några vänner. Jag vet inte vad det blir för mat, eftersom jag inte gör allt själv. Men några kandidater från min sida har jag.

På midsommar måste det vara något med matjessill. Själva sillen är fantastisk (och spadet kan man använda för att smaksätta caesarsalladsdressing). Får jag feeling så gör jag en Matjessilltårta (som på bilden här ovan). Sill med vispad crème fraiche & yoghurt, rädisor och gräslök på en botten av kavring.

Ja, det är gott. Men också en del pill. Om feelingen uteblir så gör jag nog bara en matjessill med crème fraiche, rödlök och dill. Gott det också – och rätt så mycket enklare.

Jag vet inte om vi förväntas stå för huvudrätten, men i så fall är potatis- och sparrissallad med lax en stark konkurrent. Men den här gången ska laxen komma från grillen, inte från ugnen.

Till huvudrätten är det givet med en sommarsallad med jordgubbar, vattenmelon & feta. Har du aldrig testat den så är det läge att göra det nu. Jordgubbar är fantastiskt när de får något som liksom står upp mot allt det söta. Här är det fetaost, men också svartpeppar och vinägrett.

Slutet ska vara gott. Och något godare än jordgubbar som marinerat i limoncello och sedan äts med citronsorbet har jag svårt att komma på.

Linoncello är så gott att jag inte kan köpa hem det, för det blir en tur till flaskan och ett litet glas av citronlikören. Sedan blir det en tur till, och om jag inte vaktar på mig själv så travar jag ut till flaskan och häller upp ytterligare en skvätt.

Man kan säga att det smakar som flytande godis.

I övrigt finns det en sak att berätta: hustrun har tagit realen! Eller vad man nu ska kalla det när 40 års jobb på högstadiet är över. Jag brukar fråga om hon nu har blivit realist, nu när högstadiet är över.

Till dig som läser det här får jag säga: trevlig midsommar! Och till hustrun får jag säga: välkommen till friheten!

Lyxig fransk fredagspasta med kammusslor & champinjoner

Etiketter

, , ,

Det här är riktigt lyxig mat. En len sås med champinjoner, grädde och vin. En god pasta och så kammusslor – mjälla, fasta, smakrika.

Jag vet inte hur det är för dig, men mina smaklökar börjar jubla när de kommer i kontakt med den här maten.

Ändå är det inte så fruktansvärt dyrt. Frysta kammusslor – eller pilgrimsmusslor, det är samma sak – är visserligen ohemult dyrt. Men om man bara äter en fyra, fem musslor per person, så kostar det mindre än en biff.

Dessutom är det snabbt och lätt att fixa till. Ibland kallar jag den här typen av pasta för fredagspasta, just för att den både är lyxig och lättlagad.

Det här behövs till 2 personer:
1 stor (banan)schalottenlök
3 vitlöksklyftor
250 g champinjoner eller annan svamp
olivolja och smör
salt & svartpeppar
1,5 dl grädde eller crème fraiche
1,5 dl vitt torrt vin
1 klyfta citron, pressad
150 g pilgrimsmusslor/kammusslor
1 litet knippe persilja, finhackad

Pasta av en sort som du gillar

Gör gärna så här:
Tina musslorna om de är frysta. Skala och hacka löken. Skala och finhacka vitlöken. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Fräs löken en stund i olja och smör. Lägg champinjoner och vitlök. Fräs tills vätskan kokat in. Salta & peppra. Häll på grädde och vin, koka ihop såsen en stund.

Koka pastan al dente. Häll av den och blanda ner den och strimlad persilja i såsen. Pressa i lite citron.

Stek pilgrimsmusslorna i smör, ca 1 minut per sida. Salta & peppra.

Ät & njut. Det gjorde vi – och så delade vi på en flaska chardonnay från från JM Brocard i Bourgogne. Lyx även där, men väldigt välsmakande.

Den här pastan får gå under namnet ”fransk” just för att jag har hittat liknande recept på franska sajter. Pasta ingår inte i traditionell fransk mat, möjligen i Provence där man äter tapenade, fougasse (focaccia) och pistou (pesto).

Nice och östra Provence blev inte franskt förrän 1860, något som kanske förklarar det där med italiensk mat på fransk mark.

Brocard Chardonnay 2021 – som en sommardag på landet

Etiketter

I torsdags gjorde jag en djupdykning i frysen. Röjde runt bland ärtor, bönor och dragspelspaket med torskfilé – och längst in hittade jag det som jag sökte: ett litet paket kammusslor.

Har du aldrig testat de här musslorna, som också kallas pilgrimsmusslor, så ska du göra det. De är milda, mjälla men smakrika – som gjorda för en lyxig fredagsmiddag. 

Men har man musslor, så måste man ha ett vin som kan matcha den lyxen. Valet föll på Brocard Bourgogne Chardonnay 2021 (149 kronor, vitt). Det är en pålitlig producent från ett strålande distrikt.

När man häller upp ett glas så möts man av ett friskt och fräscht vin, som piggar upp i alla fall mig.

Lukten handlar om citrus och mineralitet, kanske lite päron. Och så finns där lite örtkrydda, ungefär som om man står ute på landet en varm sommardag och en bit bort ligger ett trädgårdsland där det växer grönsaker och ett gäng med olika örter.

Tar man en klunk så är det fortfarande samma friska och fruktiga vin – där fatlagringen bara finns med som en bakgrund. Men citrustonerna är ganska nedtonade. Det gör Brocard Chardonnay till ett bra matvin

Men det finns en skillnad mellan lukt och smak. Lukten är tydlig och distinkt, smaken är lite… vad ska jag säga, lite för ”odistinkt” för min smak. Men vinet har en stund på sig när det rinner genom munnen. Och avslutet tajtar till smaken med en liten, liten örtig beska.

Det funkar bra, för vinet säger liksom: ”Okej, kompis. Nu är vi redo för nästa tugga av musslorna – och nästa klunk vin”.

Smakrik blomkålsgratäng med parmachips & ostsås

Etiketter

, , ,

I den här blomkålsgratängen används parmaskinkan som krydda. Det är en bra lösning; blomkål och ostsås blir ”mat” och fyllighet, parmaskinkan adderar smak och sälta.

Testa, så får du se. Och skulle du nu vilja ha en helt vegetarisk gratäng, så strunta i skinkan – eller byt ut den mot valnötter. Titta gärna på receptet blomkålsgratäng med valnötter.

Det här behövs till 2 personer:
½ – ¾ blomkålshuvud
4 skivor parmaskinka
2 msk olja & smör eller Bregott
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk
salt & peppar
ev lite buljongtärning eller koncentrerad fond
1 – 1,5 dl riven parmesan eller grana padano
1 äggula

Servering
Kokt potatis, potatismos eller kanske ris

Gör gärna så här:
Parmachips. Värm ugnen till 225 grader. Lägg skivor av parmaskinka på en plåt med bakplåtspapper. Kör i ugnen i 5 – 6 minuter. Ta ut och lägg skivorna på hushållspapper.

Blomkål. Dela blomkålen i ganska små buketter/bitar. Koka dem al dente i 3 – 4 minuter i saltat vatten. Häll av kokvattnet och lägg blomkålen i en smörad ugnsform.

Ostsås. Riv parmesan. Smält smör och olja i en tjockbottnad gryta. Vispa ner mjölet och värm tills det tjocknar. Vispa då ner mjölken, lite i taget och värm/vispa så det tjocknar. Krydda med salt & peppar. Droppa i lite buljong eller lägg ner en liten bit buljongtärning. Koka såsen ett par minuter. Stäng av värmen, vispa ner riven ost. Ta grytan från plattan. Vispa ner äggulan. Häll såsen över blomkålen.

Gratäng. Kör gratängen i ugnen tills den fått fin färg, ca 20 minuter. Bryt parmachipen i mindre bitar och strö över gratängen.

Tycker du nu att gratängen ser lite konstig ut på bilden här ovan, lite som om den saknar parmachips. Så finns det en enkel förklaring – den saknar parmaskinkan.

Lite fusk är det att ta en gammal bild. Men den har två fördelar: dels får jag äta varm mat och dels slipper jag den konstiga ordningen att jag ropar ner hustrun från övervåningen med orden ”maten är klar!” – för att därefter säga ”jag ska bara fota den först”.


Tapsi – irakiska köttfärsbiffar i smakrik tomatsås

Etiketter

, ,

I alla länder runt Medelhavet gör man en grönsaksröra med tomat, aubergine och paprika. Fransmännen kallar den för ratatouille och blandar ner zucchini och örtkryddor. I Nordafrika gör man shakshuka, om man inte är franskspråkig för då kallar man den chakchouka.

Ibland äter man grönsaksröran som tillbehör eller vegetarisk ensamrätt, ibland låter man ett par ägg glida ner i grönsakerna för att få en matigare rätt.

Och så kan man göra som kurder och irakier – en tapsi med tomat, grönsaker och köttfärsbiffar. Kryddningen skiljer sig en del från den franska ratatouillen, men det är samma varma, runda smaker. Lite som mat som mamma kunde ha bjudit på – om hon härstammat från Arbil istället för Alingsås.

Det här behövs till 4 personer:
500 g köttfärs, lamm- eller nötfärs
1 knippa persilja, strimlad
1 gul lök, finhackad
1,5 tsk sju kryddor (arabisk kryddblandning*)
1 – 2 tsk paprikapulver
mycket svartpeppar
ca 1 tsk salt

Grönsaker
2 mindre aubergine
4 potatisar
1 lök
2 paprikor
olivolja
salt & svartpeppar

Tomatsås
2 – 3 msk tomatpuré
1 tsk paprikapulver
1 tsk sju kryddor
salt & svartpeppar
1 burk/pkt passerade tomater
1/2 – 1 burk/pkt vatten (använd burken/paketet som mått)
2 vitlöksklyftor

Servering
Ris, bulgur eller andra matgryn

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader.

Grönsakerna. Skala lök och ev potatis. Kärna ur paprikorna. Skiva allt i tjocklek av tunna biffar. Lägg aubergine, lök och potatis på en oljad långpanna. Droppa över lite olja. Salta & peppra lätt. Kör i ugnen i 20 – 30 minuter. Lägg dit paprikan efter halva tiden. (Eller välj ett mycket jobbigare sätt och stek allt ovanpå spisen).

Tomatsåsen. Fräs tomatpuré i olja. Salta & peppra. Rör ner paprikapulver och sju kryddor, och fräs lite till. Häll i passerade tomater och vatten. Skala och pressa ner vitlöken. Låt såsen koka ett par minuter.

Köttfärsbiffarna. Blanda köttfärs, lök och persilja med salt, peppar, paprikapulver och sju kryddor. Ta kallt vatten på händerna och forma biffar, som små hamburgare eller platta köttbullar ungefär.

Gratängen. Blanda grönsaker och köttfärsbiffar i en stor oljad ugnsform eller en långpanna. Häll tomatsåsen över. Kör i ugnen i 30 – 35 minuter.

Det är inte så att jag har blivit någon slags verserad Edward Blom med en doktorsgrad i arabisk matkultur – och därmed hittat den här rätten. Anledningen är mycket enklare, jag kollade på den utmärkta bloggen zeinaskitchen och hittade där ett recept på irakisk och kurdisk tapsi med köttfärsbiffar. Sedan gjorde jag som vanligt; jag följde receptet, i alla fall nästan.

* Sju kryddor är en aromatisk – inte het – kryddblandning med svartpeppar, kanel, kryddpeppar, ingefära, kardemumma, ingefära och koriander.

Enklaste receptet – ostkaka med mer mandel & mindre socker

Etiketter

Ostkaka är en efterrätt med rötterna i det gamla bondesverige. Lite ”nu är det kalas hos Emil i Lönneberga”.

Men jag har ofta undrat varför den köpta smakar så mycket socker och så lite mandel. Här har jag gjort en fräschare och mindre insmickrande variant. Gör man den på keso blir det dessutom en superlätt efterrätt.

Till ostkakan åt vi årets första jordgubbar. Gott och med hög nu-är-det-sommar-känsla.

(Okej då, jag erkänner. Vi hade även vispad grädde och sylt på bordet.)

Det här behövs till ca 5 personer:
4 ägg
2 msk strösocker
1/2 dl vetemjöl
500 g keso
1 dl vispgrädde
2 dl mjölk
100 g mandel, skållad och finhackad
2 bittermandlar, fint rivna

Servering
Jordgubbar & frukt. Eller vispad grädde & sylt.

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skålla mandeln, d v s koka den i 1 minut. Kyl den och kläm varje mandel med tummen och pekfingret så skalet åker av. Finhacka mandeln och riv bittermandeln fint.

Vispa ihop socker och ägg. Vispa ner vetemjölet. Blanda ner keso, mjölk, grädde och mandlar.

Smöra en ugnsform. Häll blandningen i formen och grädda i ugnen i ca 35 – 45 minuter. Ostkakan ska ha fin färg och inte vara allt för dallrig när du rör på formen. (OBS om du har en hög ostkaka tar det längre tid.)

von Winning Riesling – till mat med lite sötma

Etiketter

Hur tänker du när du parar ihop mat ihop mat och vin? ”Rött till köttet och vitt till fisken – och så ska det vara det där goda vinet som vi drack förra månaden.”

Det är ingen dålig utgångspunkt. För man ska dricka det man själv gillar och tycker om – oavsett vad trendnissarna skriver i tidningarnas vinspalter. (Även om jag hade svårt för det yngre paret som drack rött vin till kräftor, de där som jag skrev om för en tid sedan).

Men rent generellt är det synd att så få vågar dricka vitt vin till snällt fläskkött. Särskilt om det finns ett uns sötma i vinet – det kommer då att smaspela med den antydan till sötma som finns i fläskkött.

Men hur gör man om maten är både syrlig och aningen söt?

Finns det äpple i maten så kan man testa cider. Men snälla, välj riktig cider från Frankrike, England eller Spanien. Inte den till cider förklädda alkoläsk som på Bolaget säljs som svensk cider.

Ett helt annat sätt är att leta upp ett vin med både hög syra och en restsötma som känns. Det kan ibland funka med en Pinot Gris – men ofta är syran för låg, så vinet blir platt och tråkigt.

Ett vin som inte blir ett dugg trist är von Winning Riesling 2021 (121 kronor, vitt). Tvärtom, det sparkar och lever hela vägen ända in i kaklet.

Vi delade på en flaska till potatis- & sparrissallad med lax, en rätt som får tydlig smak av vinägretten med honung och vinäger. Och det blev en utmärkt matchning av vin och mat. (Eller ”pairing” som jag tror är den moderna termen). Sötma och syra fanns både i mat & vin, alltså funkade det.

När man trycker ner näsan i glaset med von Winnings Riesling, så möts man av en masa frukt: äpplen och päron och exotiska frukter… Men också av mineral och kryddor, syra och sötma.

I munnen så finns där fortfarande frukter och mineral. Men framför allt bygger vinet på balansen mellan syra och en rätt tydlig restsötma.

Gott och angenämt, tycker jag. Vad du tycker är faktiskt upp till dig att bestämma.

Potatis- & sparrissallad med (grillad) lax

Etiketter

, , , , ,

En vanlig lördag i ett vanligt liv. Strålande sol, försommar och bara några lätta moln som jagade över himlen. Jag satt på uteplatsen med en bok, men funderade istället på syrénerna som lyste lila och vita. (Och lite på maskrosorna som lyste gula). Det där funderandet håll jag på med tills huvudet föll bakåt och jag väckte mig själv med en snarkning.

Gick in i köket och hittade laxbiten som skulle bli kvällens middag. ”Grillpremiär!”, tänkte jag – ända tills jag kom på att det inte bara var försommarväder. Det blåste och marken var torr som i Nordafrika – inte läge att bränna upp cykelförrådet och grannens häck med en havererad grill.

Fick bli ugnsbakad lax istället. Men det gjorde inget, för det här är somrig mat av bästa snitt. Gott, enkelt och med en vinägrett som är både syrlig och har aningen sötma. Till maten drack vi en flaska von Winning Riesling. Det blev en bra matchning – syran och den lätta sötman i vinet samspelade fint med de smaker som kom från tallriken.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
400 g laxfilé
olivolja
salt & svartpeppar

Potatis- & sparrissallad
500 g (färsk) potatis
1/2 knipplök eller 1 schalottenlök
1 bunt (250 g) grön sparris
smör eller Bregott
100 – 120 g babyspenat
salt & svartpeppar

Vinägrett
3 msk (kallpressad) rapsolja
1 msk honung
1 msk vit balsamvinäger
1 – 1,5 tsk dijonsenap
ev 1 msk vatten

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 175 grader om du ska köra laxen i ugnen, annars tänd grillen.

Koka potatisen, skala den och skär i skivor. Blanda ihop vinägretten, lägg vinägrett och ljummen potatis i en salladsskål och låt de goda smakerna blandas.

Skala och hacka löken. Bryt av den träiga nederdelen av sparrisen (det är lika lätt som det låter, testa så får du se). Skär sparris i mindre bitar. Stek ett par minuter i smör eller Bregott.

Blanda ner sparris, lök och spenat i potatisen. Salta & peppra.

Ugnsbakad lax: Lägg fisken i en oljad ugnsform, salta & peppra. Skjut in i ugnen i ca 15 – 17 minuter. (Tryck lätt på fisken med ett finger – om den skivar sig fint, så är den klar.)

Grillad lax: Lägg ett ark folie på grillgallret och laxen på folien. Salta & peppra. Lägg på locket och grilla så där 10 – 15 minuter tills fisken är klar.

Ät & njut. Nu är äntligen den förbannade vintern över på riktigt.